Mossor är en grupp gröna landväxter som sprider sig med sporer från sporhus. Mossor består av två generationer dels den gröna som man oftast ser, dels en sporproducerande som växer ut från den andra och består av sporhuset. Det finns tre ganska tydliga grupper av mossor som har olika uppbyggnad och utseende – nålfruktsmossor, levermossor och bladmossor.

Levermossorna delas in i två grupper – bållevermossor och bladlevermossor. Det är lättast att beskriva dem var för sig. Bållevermossor är uppbyggda av en så kallad bål och saknar stam och blad. Sporhusen kan sitta på paraplyliknande bildningar eller se ut som bladlevermossornas. Bladlevermossor har stam och blad som kan vara formade på olika sätt. Det är vanligt att bladen är runda eller har två till flera flikar, men saknar nerv. Sporhusen hos bladllevermossor är små, svarta och äggformade. De spricker upp i fyra flikar så att sporerna kommer ut.

Bildlänkar: fetbålmossa (bållevermossa), rutlungmossa (bållevermossa), hjälmfrullania (bladlevermossa), bäckskapania (bladlevermossa), sporhus hos levermossa

Bladmossorna har alltid stam och blad. Bladen är ej flikade och oftast spetsiga och det är vanligt med någon typ av nerv i bladet – antingen lång och enkel eller kort och dubbel. (bilder)
Bladmossor har avancerade sporhus jämfört med levermossorna. Ofta finns en öppning på sporhuset som har tänder i mynningen. Hos många arter finns ett sporhuslock och en skyddande mössa på det omogna sporhuset.

Bildlänkar: husmossa, vanlig kvastmossa, cypressfläta, tallvitmossa, sporhus hos björnmossa

Nålfruktsmossor liknar ytligt sett bållevermossor men har en annan typ av förökningsorgan.

Mossor är gröna växter. Lavar är en dubbelorganism mellan en svamp och en alg.

Mossor är för det mesta gröna, men vissa arter kan vara mer eller mindre röda, svarta och bruna. Lavar kan vara gråa, röda, svarta, vita och vissa arter är gröna i fuktigt tillstånd. De flesta mossarter har en tydlig uppdelning mellan stam och blad. Lavarna däremot växer tätt tilltryckt mot sitt underlag eller är busklikt förgrenade och saknar helt blad. Lavar är i torrt tillstånd ofta mycket sköra och går lätt sönder. Lavar saknar sporkapslar.

I Sverige finns drygt 1000 arter. Cirka 3/4 är bladmossor, 1/4 levermossor och endast 2 är nålfruktsmossor. I världen finns det mellan 10 000 och 20 000 arter beroende på vem man frågar..

Vitmossor kan bli några dm långa och björnmossor upp till en halv meter höga. Men för att bli så stora behöver skotten växa tätt tillsammans eller tillsammans i ”tuvor” med andra arter.

Någon millimeter.Exempelvis bladmossan Ephemeropsis tjibodensis.

Björnmossor har använts till t.ex. borstar och grova mattor. Vitmossor har använts som kompresser för sin vattenuppsugande förmåga. Torv som bryts för jordförbättringsmedel eller för eldning är uppbyggt av gamla vitmossor. Många mossor är vackra som dekorationer i t.ex. kransar och i Japan odlas de i fina mossträdgårdar.

Lästips

Gnagare som lämlar kan göra det. Annars är mossor rätt energifattig föda. Sporkapslarna verkar dock ibland vara ganska aptitliga för vissa insekter.

Lästips

De flesta mossor är ganska konkurenssvaga och trivs därför bäst där det inte finns så mycket av de större växterna. Man hittar t.ex. många mossor på stenblock, i bergbranter, trädstammar, på bar jord och på omkullfallna träd. Men det är inte hela sanningen för det finns även mossor som helt bygger upp vegetationen på marken t.ex. i olika typer av kärr och mossar.

Om man tittar ut över värden finns mossor snart sagt överallt. De är dock vanligare där det är lite fuktigare och öknar och torrområden har inte så många arter. Många arter växer endast i ett mycket fuktigt klimat. De västra oceaniska delarna är den region i Norden som innehåller flest mossarter. Förutom fuktighet påverkar berggrundens och jordens kemiska sammansättningen vilka mossor som växer på en plats. Där det är bergigt och skogigt finns alltid mycket mossor. På Antarktis finns faktiskt ett 70-tal arter. som lever på de fläckar som tinar upp under sommaren och det finns någon enstaka art på de bergstoppar som sticker upp ur glaciärerna på Grönland. I regnskogar finns de flesta mossarter på trädstammarna.

Mossor tar upp vatten och näring direkt till cellerna i bladen från regn, dagg och dimma. Ibland kan ludd på stammen och rotludd vara till hjälp för att med kapillärkraften suga upp vatten och behålla det nära mossan. Mossor behöver ljus för att växa och kan alltså inte växa där det är alltför mörkt även om många arter är duktiga på att klara sig med bara lite ljus.

Mossor sprider sig med sporer som produceras i sporhus (kapslar). För att ett sporhus skall växa ut från en mossplanta krävs att honorganet blir befruktat av en könscell/spermatozoid från hanorganet. Den behöver simma i vatten så det måste vara ganska blött för att en mossa skall bli befruktad. Många arter kan sprida sig genom könlös förökning. Fragment av mossan eller speciella groddkorn kan sprida mossan till nya platser.

Men hög sannolikhet är det gräshakmossa. Den är mycket vanlig och haklikt böjda blad (bild). Andra mossor som kan förekomma i gräsmattor är t.ex. stor gräsmossa, lergräsmossa, skogsgräsmossa och lundsprötmossa.

I alla affärer så säljs ”vitmossa” till adventsljusstakarna vid juletid. Detta är faktiskt ingen mossa utan i de flesta fall fönsterlav eller kanske någon annan renlav. Vitmossor är de vanligaste mossorna i våta miljöer och något helt annat.
Länk till video på youtube: Det är för f-n inte mossa!

Man behöver en bra bok (mossflora) och en handlupp eller förstoringsglas. Att följa med på exkursioner där man kan lära sig av andra är ofta en god inspirationskälla att fortsätta på egen hand. Många arter måste studeras i mikroskop och stereolupp för att säkert kunna artbestämmas.

Mera mossprepareringstips!