Användbar mosslitteratur

Användbar mosslitteratur

Modifierat efter: Weibull, H. 1994: Användbar mosslitteratur. Myrinia 4:54-59.

Abstract: Literature on identification of Swedish bryophytes is presented.

För nybörjaren som just fått upp intresset för mossornas underbara värld kan det kännas svårt att veta vad man lämpligast börjar med för litteratur. Då kan någon av de ”populärfloror” som finns komma till särskilt bra användning. Vissa har kanske kommit i kontakt med Fältbiologernas litteratur i olika sammanhang och även för mossor finns här lämplig startlitteratur. Deras ”Mossflora” (Bergenståhl m fl 1989) är den som tar ett samlat grepp över alla mossgrupperna. Den behandlar 300 av de vanligaste arterna och har en hel del illustrativa teckningar och är mycket användbar för nybörjaren. Nycklarna i den behändiga pocketboken är lätta att använda och bygger uteslutande på fältkaraktärer. En begränsning för fortsatta studier är naturligtvis att boken enbart tar upp en knapp tredjedel av landets arter och inga rena fjällarter.

Två ytterligare skrifter ur Fältbiologernas alster är ”Norrlands bladlevermossor” (Söderström 1981) och ”Norrlands bållevermossor” (Söderström 1982) som tillsammans beskriver alla levermossarter hittade i Norrland. Med bestämningsnycklarnas hjälp kommer man med makroskopiska karaktärer fram till förvånansvärt många av arterna (ibland endast till artkomplex). Den geografiska begränsningen till trots är häftena även användbara för en ”sörlänning”, särskilt för mossor växande i barrskog och på sura klippor.

En annan ”publikvänlig” skrift som visat vägen och fått många intresserade är ”Mossor – En fälthandbok” av Hallingbäck & Holmåsen (1985). Denna bok har, som även de övriga i samma serie, bl a om lavar och svampar, starkt bidragit till det allmänt ökade intresset för kryptogamer. ”Mossor”, med sina drygt 200 arter avbildade med färgfotografier har gett även några av de minsta mossorna ett ”ansikte” utåt. Förutom detta tar den ett samlat grepp över alla Nordens arter, såväl nålfrukts-, lever- som bladmossor. Bestämningsnycklarna, som bygger på både makro- och mikroskopiska karaktärer, i början av boken går fram till släkten och i ibland enskilda arter. Artnycklarna för alla släkten, som finns i slutet av bokens andra upplaga, behandlar i korta ordalag samtliga arter, men utförligare beskrivningar av arterna saknas. Nomenklaturen och taxonomin är till viss del föråldrad då det skett mycket på den fronten det senaste decenniet.

Ovanstående fälthandbok utgavs i en ny version år 2016 (av Naturcentrum) där artantalet utökats och helt nya foton har använts . I denna presenteras över 300 arter i text och bild. I övrigt lik den tidigare men nu med namnet ”Mossor – en fältguide”. Mossornas Vänner säljer boken till medlemmar till ett reducerat pris.

En del äldre litteratur som delvis blivit bortglömd och även tämligen föråldrad är Krok & Almquists (1969) och Ursings (1964) kryptogamfloror. De tar endast upp ett urval av de vanligaste arterna och är båda tämligen inaktuella vad gäller nomenklatur, både på latin och svenska. Krok & Almquist (1969) saknar dessutom nästan helt illustrationer till de få arter den tar upp. Dessa två floror bör kanske helt avfärdas som bryologisk litteratur annat än som historisk kuriosa.

För vitmossor finns Mossornas Vänners (1993) egen skrift ”Vitmossor i Norden”. Den har en relativt hög status, åtminstone för Nordiska förhållanden och är mycket användbar även för den oinvigde. Den är rikt illustrerad, skriven på svenska och beskriver de nordiska arternas utbredning, ekologi och naturligtvis även artspecifika karaktärer. Bestämningsnycklarna som inledningsvis leder till de olika sektionerna, bygger så långt möjligt på makroskopiska karaktärer, men för säkra bestämningar krävs även mikroskopkaraktärer.

Annan populär litteratur från angränsande länder

”Moosflora” av Frahm & Frey (1992) (som kom ut med första upplagan 1983) behandlar samtliga Tysklands mossor och innehåller utförliga nycklar och har även tämligen rikligt med illustrationer. För svenska förhållanden är boken mycket användbar då den tar upp en stor del av ”våra” mossarter, dock med en sämre täckning vad gäller fjällarterna. Språket som används är tyska vilket är en begränsning för en del personer.

”Danmarks moser”, av Andersen m fl (1976), är ytterligare en nationell ”populärmossflora”. Den behandlar samtliga Danmarks bladmossor med bestämningsnycklar, relativt utförliga artbeskrivningar och ett mindre antal illustrationer. För svenska förhållanden är denna flora naturligtvis främst användbar i de södra delarna av landet, men även norrut i de miljöer som liknar de danska förhållandena. Boken är skriven på danska, som efter lite övning även kan vara förståeligt för den som är ovan.

Speciallitteratur om levermossor

Levermossornas ”Bibel” är otvivelaktigt ”The Hepaticae and Anthocerotae of North America” av Rudolf Schuster (1966-92). Den består av sex band med sammanlagt drygt 5.800! sidor och är därför tämligen dyr att köpa. Däremot är den ett ypperligt uppslagsverk för den som vill söka rätt på alla möjliga olika karaktärer. Beskrivningarna är mycket utförliga och det finns rikligt med bra illustrationer av arterna. Dessutom finns bestämningsnycklar från början ner till underarts- och varietetsnivå, ofta finns det även särskilda nycklar för sterilt material. Detta omfattande verk är mycket användbart för svenska förhållanden då de flesta av ”våra” arter finns representerade i den östra delen av Nordamerika. Det första bandet innehåller dessutom en utförlig djupdykning bl a i beskrivningar av levermossornas morfologi, cellbiologi, evolution och ställning i systematiken. De två avslutande banden kanske är en nyhet för vissa. De kom båda ut 1992 och behandlar bållevermossorna och nålfruktsmossorna.

För den som inte är så bemedlad och har råd med, eller plats i bokhyllan för, Schusters stora verk kan en mindre bok, skriven av samme man något tidigare, rekommenderas nämligen ”Boreal Hepaticae, A Manual of the Liverworts of Minnesota and Adjacent Regions” (även kallad ”The Boreal”) (Schuster 1971). Den kan ses som en föregångare till det stora verket, men är även den fullödig i sina artbeskrivningar och nycklar.

Müllers (1954-57) ”Die Lebermoose Europas” är en äldre levermossflora som behandlar alla Europas arter i två band. Bestämningsnycklar går från familjenivå ner till arterna. Artbeskrivningarna är omfattande och tämligen rikt illustrerade. Inledningsvis finns innehållsrika kapitel om levermossornas morfologi, cellbiologi, utbredningsmönster, ekologi och ställning i systematiken. En begränsning för vissa användare kan vara att floran är skriven på tyska.

”Skandinaviens levermossor” av H. W. Arnell (1928) är en gammal skrift, skriven på svenska, som utförligt beskriver de Skandinaviska levermossarterna med många olika karaktärer (dessutom anges utbredningen i hela Fennoskandien). Bestämningsnycklarna som går hela vägen från klass- till artnivå är fullt användbara och ett komplement till andra floror. Det är den mest utförliga floran för levermossor som är skriven på svenska, trots att den helt saknar illustrationer. För den ovane bryologen kan dock nomenklaturen och taxonomin kännas svår då den är tämligen föråldrad.

Sigfrid Arnells (1956) flora är skriven på engelska och behandlar de levermossarter som finns i Fennoskandien, men är sparsamt illustrerad. Den har liksom den förra floran bestämningsnycklar som tar en från klass- till artnivå, men nycklarna är svåra och delvis felaktiga. Nomenklaturen är gammal och floran duger kanske bäst som uppslagsbok för vissa uppgifter om arter och släkten.

Den senast utkomna floran för levermossor är Smiths (1990) ”The Liverworts of Britain & Ireland”. De arter som behandlas överensstämmer i huvudsak med den svenska levermossfloran. Även denna flora har bestämningsnycklar hela vägen ner till artnivå. Artbeskrivningarna är tämligen fullödiga och floran är förhållandevis rikt illustrerad och använder den gängse nomenklaturen.

Speciallitteratur om bladmossor

För bladmossor är det mest användbara och utförligt skrivna verket gjort för svenska förhållanden. Det är Elsa Nyholms (1954-69) ”Illustrated Moss Flora of Fennoscandia II. Musci” som består av sex band. Floran innehåller bestämningsnycklar från familjenivå ner till de enskilda arterna. Artbeskrivningarna är relativt omfattande och tämligen rikt illustrerade. Floran är för vissa grupper relativt föråldrad varför en uppdatering och omarbetning av den har påbörjats. Tre band av den nya versionen ”Illustrated Flora of Nordic Mosses” (Nyholm 1986, 1989 och 1993), som nu även innefattar resterande delar av Norden (Färöarna, Island, Jan Mayen och Svalbard) har än så länge givits ut. Bestämningsnycklarna är i mångt och mycket omgjorda. Det bör tilläggas att de släkten som tas upp i dessa tre band inte helt överensstämmer med dem i den första versionens tre första band.

”The Moss Flora of Britain & Ireland” av Smith (1978) är ett mycket använt och uppskattat komplement till Nyholms flora. Den innehåller utförliga bestämningsnycklar hela vägen från divisionen Bryopsida ner till artnivå. Artbeskrivningarna är tämligen utförliga. Den innehåller en hel del illustrationer av främst arternas blad och kapslar. Även om floran är över Brittiska öarna är den mycket användbar för svenska förhållanden, även fjällen och de fjällnära delarna av skogslandet.

En flora som blivit mer eller mindre bortglömd är Jensens (1939) ”Skandinaviens Bladmossflora”. Den förtjänar att åter uppmärksammas då den tar upp karaktärer som i vissa fall blivit ”bortglömda” i mer moderna floror. Den är skriven på svenska och har synnerligen användbara bestämningsnycklar, med skilda nycklar för material med och utan kapslar, och går från Division ner till artnivå.

Det finns även en specialflora för de svenska pleurokarpa bladmossorna i Calliergon – Scorpidium – Drepanocladus komplexet med utblickar på närbesläktade eller liknande arter som förekommer i Fennoskandien (Hedenäs 1993). Häftet det rör sig om är skrivet på engelska och innehåller två skilda bestämningsnycklar; en fältnyckel och en baserad främst på mikroskopiska karaktärer (varav en hel del inte finns upptagna i andra floror).

Florornas användbarhet

Varför skall man då behöva känna till alla dessa olika floror? Jo, bl a är de skilda florornas bestämningsnycklar uppbyggda av helt olika karaktärer. Då kan utfallet av nycklingar i två olika floror tjäna som en kontroll av artbestämningen. Ibland är det viktigt att se efter vad olika författare anser om olika arters karaktärer även utanför bestämningsnycklarna. Det en författare skriver behöver inte nödvändigtvis vara den absoluta och enda sanningen! De flesta flororna behandlar inte mer än en viss del av de karaktärer som finns beskrivna. Därför är det nödvändigt i vissa fall, för att hitta så många karaktärer som möjligt, att leta i olika floror. Utöver det som står i de flororna finns sannolikt en hel del ännu inte uppmärksammade karaktärer som bara väntar på att bli upptäckta. Dessa kanske är just de som gör artbestämmandet till en barnlek även för de svåraste mossgrupperna. Sätt därför igång med utforskandet och upptäck egna karaktärer.

Naturligtvis finns det ytterligare litteratur, främst i form av artiklar publicerade i diverse tidskrifter. När man vet vad man söker går det att få tag på sådana artiklar och småskrifter t ex om man tar kontakt med ett universitetsbibliotek. Dessutom annonseras en del sådan litteratur ut genom denna tidskrift, så passa på när tillfället ges!

Vilken nomenklatur är den ”rätta” att använda?

Den som är lite insatt i bryologi har säkert insett att det hänt en hel del inom taxonomi och systematik den senaste tiden. Den nomenklatur som mestadels används i Skandinavien idag (inklusive denna tidskrift) är: Söderströms m fl. (1992) artikel ”Checklista över Sveriges mossor” publicerad i Myrinia 2:1. Den tar upp alla i Sverige förekommande mossarter och har dessutom ”standardiserade” svenska namn på alla arterna. Föregångaren till denna var en artikel i Svensk Botanisk Tidskrift (Hallingbäck & Söderström 1987). För den som vill placera in de svenska mossläktena i storsystematiken kan Hedenäs & Söderströms (1992) artikel ”Svenska mossors systematiska indelning” vara till stor hjälp.

Generellt om mossorna

Förutom inledningskapitel om mossornas byggnad och biologi som de flesta av flororna ovan innehåller finns en del speciallitteratur i det ämnet. ”Introduction to bryology” av Schofield (1985) är ett exempel på en illustrativ och mycket bra bok som främst behandlar mossornas morfologi, och även evolution, med utgångspunkt från bladmossornas underklasser och levermossornas ordningar. Dessutom ges rikligt med tips om litteratur för vidare läsning om de olika grupperna. Därutöver finns särskilda kapitel om bl a evolutionära trender mellan olika grupper, bryologins historia, cellbiologi och genetik, kemi, fysiologi, ekologi och mossornas geografiska fördelning. En nackdel är att boken är mycket dyr.

I detta sammanhang bör nämnas att det finns annan litteratur som behandlar mossornas ekologi lite mer ingående, och kan leda den intresserade vidare in på en tämligen otrampad stig av vetande. ”The Biology of Mosses” av Richardson (1981) ger en introduktion till mossekologin och exempel på vad den kan innefatta. Om kännedomen om mossornas olika karaktärer och därmed även taxonomi är dåligt känd, är ekologin långt mer outforskad. Så det finns ett stort behov av ökad kunskap, där även den som kanske inte kommit så väldigt långt kan bidra med intressanta och värdefulla iakttagelser.

Ett stort tack riktas till Lena Gustafsson, Tomas Hallingbäck, Lars Hedenäs och Lars Söderström som lämnat värdefulla synpunkter på manuskriptet.

Litteraturlista

  • Andersen, A. G., Boesen, D. F., Holmen, K., Jacobsen, N., Lewinsky, J., Mogensen, G., Rasmussen, K. & Rasmussen, L. 1976. Den danske mosflora. I. Bladmosser. Gyldendal. Köpenhamn.
  • Arnell, H. W. 1928. Skandinaviens levermossor. Del II a i ”Skandinaviens Flora” av Otto R. Holmberg. P. A. Norstedt & Söner. Stockholm.
  • Arnell, S. 1956. Illustrated Moss Flora of Fennoscandia I. Hepaticae. Lund.
  • Bergenståhl, B., Nordlund, A., Söderström, L., Ulfvendahl, P. J. & Weber-Grönwall, D. 1989. Mossflora. Fälthandbok över Sveriges vanligaste mossor. Andra upplagan. Fältbiologerna. Stockholm.
  • Frahm, J.-P. & Frey, W. 1992. Moosflora. Tredje upplagan. Ulmer (UTB 1250). Stuttgart.
  • Hallingbäck, T. & Holmåsen, I. 1985. Mossor – En fälthandbok. Andra upplagan. Interpublishing. Stockholm.
  • Hallingbäck, T. 2016. Mossor – En fältguide. Naturcentrum..
  • Hallingbäck, T. & Söderström, L. 1987. Sveriges mossor och deras svenska namn – en kommenterad checklista. Svensk Bot. Tidskr. 81: 357-388. Lund.
  • Hedenäs, L. 1993. Field and microscope keys to the Fennoscandian species of the Calliergon-Scorpidium-Drepanocladus complex, including some related or similar species. Biodetektor. Sundbyberg.
  • Hedenäs, L. & Söderström, L. 1992. Svenska mossors systematiska indelning. Myrinia 2: 61-67.
  • Jensen, C. 1939. Skandinaviens Bladmossflora. Köpenhamn.
  • Krok, Th. O. B. N. & Almquist S. 1969?. Svensk Flora för skolor – II. Kryptogamer utom ormbunksväxter. Sjunde upplagan. Stockholm.
  • Mossornas Vänner, 1993. Vitmossor i Norden. Göteborg.
  • Müller, K. 1954-57. Die Lebermoose Europas. Eine Gesamtdarstellung der europäischen arten. 3 Uppl. Rabenhorsts Kryptogamen-Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz VI: 1-2 (nytryck 1971). Leipzig.
  • Nyholm, E. 1954-69. Illustrated Moss Flora of Fennoscandia II. Fasc. 1-6. Musci. Lund.
  • Nyholm, E. 1986. Illustrated Flora of Nordic Mosses. Fasc. 1. Fissidentaceae – Seligeriaceae. Nord. Bryol. Soc.. Köpenhamn och Lund.
  • Nyholm, E. 1989. Illustrated Flora of Nordic Mosses. Fasc. 2. Pottiaceae – Splachnaceae – Schistostegaceae. Nord. Bryol. Soc.. Köpenhamn och Lund.
  • Nyholm, E. 1993. Illustrated Flora of Nordic Mosses. Fasc. 3. Bryaceae – Rhodobryaceae – Mniaceae – Cinclidiaceae – Plagiomniaceae. Nord. Bryol. Soc.. Köpenhamn och Lund.
  • Richardson, D. H. S. 1981. The Biology of Mosses. Blackwell. Oxford.
  • Schofield, W. B. 1985. Introduction to Bryology. Macmillan Publishing Company. New York.
  • Schuster, R. M. 1966-1992. The Hepaticae and Anthocerotae of North America. East of the hundredth meridian. Vol. I-VI. New York and Chicago.
  • Schuster, R. M. 1971. Boreal Hepaticae. A Manual of theLiverworts of Minnesota and Adjacent Regions (reprint). J. Cramer. Vaduz.
  • Smith, A. J. E. 1978. The Moss Flora of Britain & Ireland. Cambridge.
  • Smith, A. J. E. 1982. Bryophyte Ecology. Chapman and Hall. London.
  • Smith, A. J. E. 1990. The Liverworts of Britain & Ireland. Cambridge.
  • Söderström, L. 1981. Norrlands bladlevermossor. Fältbiologerna. Stockholm.
  • Söderström, L. 1982. Norrlands bållevermossor. Fältbiologerna. Stockholm.
  • Söderström, L., Hedenäs, L. & Hallingbäck, T. 1992. Checklista över Sveriges mossor. Myrinia 2:13-56.
  • Ursing, B. 1964. Svenska Växter. Kryptogamer. Stockholm.